Hemma & Vända
Så var man hemma i Fur en runda. Eller kanske borde säga en vända. Hade i alla fall bara planerat att äta och duscha här. Franzén kommer med och kollar på valparna. Får vänta till de har stuckit. Sen sticker jag ut. Får se vad det blir ikväll. Gissar på att jag meddelar senare!
Ciao
Ciao
Inaktivt..
Som rubriken förtäljer har det här varit en inaktiv dag hittils. På skolfronten iaf. Pallade inte gå till spanskaprovet imorse då jag var trött som bara den efter att ha pluggat hela natten.. Sen gick jag ner till kulturskolan och hade sånglektion. Hon var glad över att se mig. Läraren då alltså. Alltid trevligt. Gick sedan upp 2 våningar till Krilles skola och var med lite i deras klassrum. Konstaterade med lite smått panik att deras lärare också var i klassrummet och att jag inte hade märkt det. Denna bemötte mig däreomt väldigt glatt när hon upptäckte mig och förkunnade att det inte alls gjorde nåt att jag var där, då majoriteten av dem i klassrummet egentligen inte hörde hemma där. Hmm. På NTI har de även ett arkiv i fönstret. Mystiskt men ändå lite småkul.
När Krille slutade vid halv 12 skjutsade han ut mig till Nättraby där jag hälsade på Anna och hennes Bebis Alva. Trevligt det med, vi har inte setts på länge! När jag tog bussen tillbaka kände jag åter paniken komma krypande. Vid Rosenholm stod det drygt 40 byggelever och väntade på att kliva ombord på bussen. Usch jag hatar när det är trångt på bussen. Men det gick bra, de var inte så farliga som de såg ut.
Väl inne i stan stötte jag ihop med Danne och Beckii en snabbrunda. De skulle käka. Så jag rullade vidare till Törn. Där fann jag till min stora förvåning Robban och dennes klass. Hmm borde inte de ha APU? Men nej, de skulle visst plugga till nåt stort prov alla El-elever i Sverige ska ha.
Nu sitter jag hemma hos Catherine och har kapat hennes dator, Alice är med här. Men nu ska jag gå ut och vara lite social. :)
Ville ringde också innan till mig, jätteglad blev jag! Har inte snackat med henne sen i Söndags dan innan operationen. Allt hade gått bra, och hon kommer förhoppningsvis hem på måndag. Hon ska inte få en lugn stund när hon väl är hemma! Saknar henne massa!
När Krille slutade vid halv 12 skjutsade han ut mig till Nättraby där jag hälsade på Anna och hennes Bebis Alva. Trevligt det med, vi har inte setts på länge! När jag tog bussen tillbaka kände jag åter paniken komma krypande. Vid Rosenholm stod det drygt 40 byggelever och väntade på att kliva ombord på bussen. Usch jag hatar när det är trångt på bussen. Men det gick bra, de var inte så farliga som de såg ut.
Väl inne i stan stötte jag ihop med Danne och Beckii en snabbrunda. De skulle käka. Så jag rullade vidare till Törn. Där fann jag till min stora förvåning Robban och dennes klass. Hmm borde inte de ha APU? Men nej, de skulle visst plugga till nåt stort prov alla El-elever i Sverige ska ha.
Nu sitter jag hemma hos Catherine och har kapat hennes dator, Alice är med här. Men nu ska jag gå ut och vara lite social. :)
Ville ringde också innan till mig, jätteglad blev jag! Har inte snackat med henne sen i Söndags dan innan operationen. Allt hade gått bra, och hon kommer förhoppningsvis hem på måndag. Hon ska inte få en lugn stund när hon väl är hemma! Saknar henne massa!
Uppvaknande på hög(?) nivå
Att komma upp i morse var en konst som jag nästintill inte behärskade. Jag låg helt utslagen och kände mig nästan död. Slutligen lyckades jag masa mig upp och i princip rullade nerför trappan. Där möttes jag av en översvallande lycklig hund, som högg tag i min handled och försökte dra ner mig på golvet. Tanken "Hundjävel" hann flyga genom mitt huvud innan jag (naturligtvis) snällt böjde mig ner för att klappa vovven. När jag slutligen hade lyckats knuffa mig fram till köket var jag förhållandevis rätt pigg. Åt lite frukost och fick stressa som en dåre till bussen.
I bussen fann jag Alice, Samuel och David. Trevligt att snacka lite. Samuel hade med sig sin Oboe. Den kostar 42 000(!) och väskan till den kostar 4500. Sjukt. :S
Sitter nu i datasalen i skolan. Och nu har även Simon anslutit sig. (De andra har gått kan tilläggas) Ska snacka lite med han nu. :)
Morgonens slutsats: Oboe är ett sjukt dyrt instrument.
Om man tittar bak med huvet ut, då ser man galen ut. // Björn Gustavsson
I bussen fann jag Alice, Samuel och David. Trevligt att snacka lite. Samuel hade med sig sin Oboe. Den kostar 42 000(!) och väskan till den kostar 4500. Sjukt. :S
Sitter nu i datasalen i skolan. Och nu har även Simon anslutit sig. (De andra har gått kan tilläggas) Ska snacka lite med han nu. :)
Morgonens slutsats: Oboe är ett sjukt dyrt instrument.
Om man tittar bak med huvet ut, då ser man galen ut. // Björn Gustavsson
Ebba von Sydow raserar Sverige
Pinsam, genant, kalla det vad ni vill. Jag skämdes på hennes vägnar. Jag såg just debatt på SVT1. Debatten handlar om den omtalade "BlondinBella" och unga tjejer som är såkallade "Shopoholics". Debatten flyter igång. Många bra, och mindre bra argument till båda sidors fördel kommer fram. Men det finns en mörk fläck mitt i rutan, Nämligen Ebba von Sydow.
Kvinnan som är fyllda 27 år, sitter närmst intill "Blondinbella" och fnissar sig igenom hela debatten. Var enda gång kameran vänds åt hennes håll sitter hon där med ett smile som växer sig bredare i takt med att motståndaren talar. (Även då hennes sida får sig en törn) Ibland får hon till och med ta upp handen för att hindra skrattet.
Som sagt, 27 år! Jag tycker det är skandal att denna kvinna är många unga tjejers förebild. Håller man samma klass som en som nyligen kommit in i tonåren i en debatt i direktsändning så är man inte värd att kallas förebild. Eller är Sveriges ungdoms kultur på väg att bli ett jättedagis?
Kvinnan som är fyllda 27 år, sitter närmst intill "Blondinbella" och fnissar sig igenom hela debatten. Var enda gång kameran vänds åt hennes håll sitter hon där med ett smile som växer sig bredare i takt med att motståndaren talar. (Även då hennes sida får sig en törn) Ibland får hon till och med ta upp handen för att hindra skrattet.
Som sagt, 27 år! Jag tycker det är skandal att denna kvinna är många unga tjejers förebild. Håller man samma klass som en som nyligen kommit in i tonåren i en debatt i direktsändning så är man inte värd att kallas förebild. Eller är Sveriges ungdoms kultur på väg att bli ett jättedagis?
Framtidens dagisfröken?
Ebba von Sydow raserar Sverige
Pinsam, genant, kalla det vad ni vill. Jag skämdes på hennes vägnar. Jag såg just debatt på SVT1. Debatten handlar om den omtalade "BlondinBella" och unga tjejer som är såkallade "Shopoholics". Debatten flyter igång. Många bra, och mindre bra argument till båda sidors fördel kommer fram. Men det finns en mörk fläck mitt i rutan, Nämligen Ebba von Sydow.
Kvinnan som är fyllda 28 år, sitter närmst intill "Blondinbella" och fnissar sig igenom hela debatten. Var enda gång kameran vänds åt hennes håll sitter hon där med ett smile som växer sig bredare i takt med att motståndaren talar. (Även då hennes sida får ett slag i sidan) Ibland får hon till och med ta upp handen för att hindra skrattet.
Som sagt, 28 år! Jag tycker det är skandal att denna kvinna är många unga tjejers förebild. Håller man samma klass som en som nyligen kommit in i tonåren i en debatt i direktsändning så är man inte värd att kallas förebild. Eller är Sveriges ungdoms kultur på väg att bli ett jättedagis?
Kvinnan som är fyllda 28 år, sitter närmst intill "Blondinbella" och fnissar sig igenom hela debatten. Var enda gång kameran vänds åt hennes håll sitter hon där med ett smile som växer sig bredare i takt med att motståndaren talar. (Även då hennes sida får ett slag i sidan) Ibland får hon till och med ta upp handen för att hindra skrattet.
Som sagt, 28 år! Jag tycker det är skandal att denna kvinna är många unga tjejers förebild. Håller man samma klass som en som nyligen kommit in i tonåren i en debatt i direktsändning så är man inte värd att kallas förebild. Eller är Sveriges ungdoms kultur på väg att bli ett jättedagis?
Please put the blame on me !
Stackars, Stackars Blogg som får ta såhär mycket skit. Men skolan retar verkligen upp mig just nu. Jag finner det ytterst olämpligt att lasta på folk så mkt skriftlig börda.
Men man bör inte glömma att jag bara har mig själv att skylla..
Men man bör inte glömma att jag bara har mig själv att skylla..
Fy faan
.. för spanska! Har prov i morgon, och jag har inte hunnit plugga nåt alls knappt pga historietentorna. Det är bara ren grammatik och det är helt orimligt svåra saker att förstå eftersom spanien innehar vissa ordklasser som inte ens finns i svenskan? :S Aja ska plugga nu. Får se om jag överlever. Spanskan kan suga ... -.-
Så var det över ...
Nu är skoldagen över . :) Dagens historia var inte så illa som jag först fruktat . Faktum är att själva lektionen i sig är rätt intressant, men dessa ständiga utsvängningar kan bli lite smått dryga. Men det är lärorikt, och det är ju bra.
Innan historian var jag en stund med Alice, C, Ola och Johan. De två sistnämnda ignorerade jag fullkomligt. För så gjorde ju de mot mig innan. De verkade tyvärr dock inte riktigt fatta vinken.
Hittade Mattias med i cafét . WieWieWie ! Han är väldigt najs. Längesen sist dock . :(
Innan historian var jag en stund med Alice, C, Ola och Johan. De två sistnämnda ignorerade jag fullkomligt. För så gjorde ju de mot mig innan. De verkade tyvärr dock inte riktigt fatta vinken.
Hittade Mattias med i cafét . WieWieWie ! Han är väldigt najs. Längesen sist dock . :(
Denna dagen är sämst
... Ja som överskriften förtäljer. Denna dagen är verklligen sämst. Först ut: Två historietentor där man får höra hur käss man är. Visst det är ju alltid trevligt, kände dock att jag inte riktigt var berättigad denna kritik.
Kort därefter blir man ignorerad av sina (i många fall) så kallade vänner, man får en smärre utskällning för att man ens visar sin nuna vid deras matbord. Detta inte för att individen i fråga vill vara elak, utan snarare ett försök att visa sig lustig. Väldigt kul. Min humor ligger inte riktigt i att ens vänner vänder ryggen åt en och fullkomligt ignorerar en när man tilltalar dem direkt med namn och allt.
Nu är det bara ytterligare ett pass historia kvar. Vet redan nu hur det kommer att urarta sig. Någon stackare (Förmodligen en kille) kommer gå fram längst fram i klassrummet. Ställa sig där och börja sin redovisning om valt historiskt ämne. Redan efter de första 10-15 raderna kommer SAW avbryta genom att lägga in en ca 5 minuter lång parentes som inkluderar allt vad föredragshållarens föredrag kommer att handla om. Fast visst, det är säkert bra för inlärningen att höra allt 2 gånger, right? Dock hinner vi med ca 3 föredrag på en 1½ timmes lektion. Det är rätt illa. Vår kära lärare gör så att ett föredrag som normalt i flytande text skulle ta 5 minuter blir minst 30 min. Vilken pärs att stå där framme. Jag har scenskräck. Tur att det inte är min tur än på ett tag.
Sen blir det att åka hem och plugga spanska. Viktigt prov i morgon som jag omöjligt kommer hinna lära mig allt till. Men jag ska göra så gott jag kan.
Historia = Flummigt upphöjt till 3 ?
Har nyss muntligt, tentat av två ogjorda prov i historia. Eller klart nu är dem ju gjorda. Jag har pluggat enligt mitt tycke väldigt mycket, faktiskt förberett mig i kanske fem dagar (Hey där gick spanska provet åt pipan). Jag kommer in på min lärares kontor, allt är släckt, så jag får själv tända lampan. Sen efter en stund kommer SAW. Alltså inte SAW som i SAW-filmerna utan SAW som i Sven-Axel Wernersson. Men orka skriva det. Denna SAW har dock vissa likheter med orginalSAW. Inte i den bemärkelsen att jag tror att han klurar på bästa sättet att styckmörda mig, då mer att han sitter med lite smått psykopatiskblick och verkligen iakttar sitt stackars offer, dagen till ära en väldigt nervös jag som ska göra prov. Hur som helst har han inte med sig något material utan tar allt direkt från eget internminne.
Som vanligt är gränserna för vad som ingick i provet lite luddiga, och jag som flitigt har studerat "Myten om Europa" och "Arkeologins utveckling" blir lite smått fundersam när nutidsfrågor om dagens EU kommer upp. Egentligen borde jag inte ens bli förvånad. Har trots allt haft denna lärare i 3 år och han är ju min mentor, men men. Vissa frågetecken tänds i alla fall. Jag personligen tycker att jag svarade hyfsat rakt på sak på hans frågor, men det tyckte uppenbarligen inte han. Jag fick visserligen godkänt, men min insats beskrevs som klen, skral etc.
Jaja, Whatever, Nu är proven avklarade i alla fall och jag slipper tänka mer på det.
Men egentligen, hur många normalt funtade människor lägger på minnet att Napoleon kröntes 1804 till kejsare, och att han satte på sig sin krona själv? (Sistnämnd detalj mycket viktig)
Nu börjar nästa lektion, nämligen religion. Jag är fullkomligt övertygad om att intresseklubben återigen kommer sprängas av överbelastning när Boddy än en gång drar historier om sin hund Hobbe. Men visst, bara vi får betyg i svenska C för att veta det så...
Som vanligt är gränserna för vad som ingick i provet lite luddiga, och jag som flitigt har studerat "Myten om Europa" och "Arkeologins utveckling" blir lite smått fundersam när nutidsfrågor om dagens EU kommer upp. Egentligen borde jag inte ens bli förvånad. Har trots allt haft denna lärare i 3 år och han är ju min mentor, men men. Vissa frågetecken tänds i alla fall. Jag personligen tycker att jag svarade hyfsat rakt på sak på hans frågor, men det tyckte uppenbarligen inte han. Jag fick visserligen godkänt, men min insats beskrevs som klen, skral etc.
Jaja, Whatever, Nu är proven avklarade i alla fall och jag slipper tänka mer på det.
Men egentligen, hur många normalt funtade människor lägger på minnet att Napoleon kröntes 1804 till kejsare, och att han satte på sig sin krona själv? (Sistnämnd detalj mycket viktig)
Nu börjar nästa lektion, nämligen religion. Jag är fullkomligt övertygad om att intresseklubben återigen kommer sprängas av överbelastning när Boddy än en gång drar historier om sin hund Hobbe. Men visst, bara vi får betyg i svenska C för att veta det så...
Samvete, vad är det?
Jag förstår mig inte på folk nuförtiden. (Inte förr i tiden heller) Vart har folks samvete tagit vägen? Det ytliga samvetet som får en att tänka till innan du kastar ur dig de där onödiga, sårande orden till kompisen verkar vara som bortblåst. Det folk inte verkar veta om är att det finns något som heter "Det undermevetna" .
Varje person har ett undermedvetet sinne. Och det fungerar som så att allting (framför allt negativa saker) lagras där, utan att du är medveten om det. Men det ligger ändå där och trycker och bara väntar på att din bubbla ska spricka så det kan bubbla upp till ytan och förgöra dig. De här minnena kan bland annat plockas fram i drömmar och hypnos. Hur som helst, dina elaka glåpord och spydiga kommentarer lagras också där, och någon dag kommer du få stå till svars för alla dina handlingar. Det kommer att komma ifatt dig en dag. Så det är bäst att vara en god människa innan det är för sent.
Någon som någon gång reflekterat över att de som säger nervärderande saker om andra ofta är populära Killar och Tjejer som inte borde sjunka till den nivån att de mobbar andra? Är man redan populär vad har man då att tjäna på att trycka ner någon annan? Jo, nämligen att stärka sitt eget fejkade självförtroende. För att har man ett bra självförtroende så behöver man inte ödsla energi på att förklara för andra människor hur extremt misslyckade de är i jämförelse med en själv. Så på ett sätt stämmer det, det är den som mobbar som det är synd om?
Det är ju lite synd om dessa personer eftersom de inte vet något om sig själva. Eftersom man har det undermedvetna sinnet, lagras då ens glåpord och man får dåligt samvete även om man inte är medveten om det. Vilket leder till att ens eget självförtroende sänks. Så effekten man ville uppnå försvinner därmed.
Så meningen med att mobba är alltså att sänka sitt eget självförtroende och tillslut må dåligt själv?
Låter inte särskilt lockande tycker jag, tur att vi alla är olika. :)
Varje person har ett undermedvetet sinne. Och det fungerar som så att allting (framför allt negativa saker) lagras där, utan att du är medveten om det. Men det ligger ändå där och trycker och bara väntar på att din bubbla ska spricka så det kan bubbla upp till ytan och förgöra dig. De här minnena kan bland annat plockas fram i drömmar och hypnos. Hur som helst, dina elaka glåpord och spydiga kommentarer lagras också där, och någon dag kommer du få stå till svars för alla dina handlingar. Det kommer att komma ifatt dig en dag. Så det är bäst att vara en god människa innan det är för sent.
Någon som någon gång reflekterat över att de som säger nervärderande saker om andra ofta är populära Killar och Tjejer som inte borde sjunka till den nivån att de mobbar andra? Är man redan populär vad har man då att tjäna på att trycka ner någon annan? Jo, nämligen att stärka sitt eget fejkade självförtroende. För att har man ett bra självförtroende så behöver man inte ödsla energi på att förklara för andra människor hur extremt misslyckade de är i jämförelse med en själv. Så på ett sätt stämmer det, det är den som mobbar som det är synd om?
Det är ju lite synd om dessa personer eftersom de inte vet något om sig själva. Eftersom man har det undermedvetna sinnet, lagras då ens glåpord och man får dåligt samvete även om man inte är medveten om det. Vilket leder till att ens eget självförtroende sänks. Så effekten man ville uppnå försvinner därmed.
Så meningen med att mobba är alltså att sänka sitt eget självförtroende och tillslut må dåligt själv?
Låter inte särskilt lockande tycker jag, tur att vi alla är olika. :)
Konsten att kunna kritisera utan att verka vara avundsjuk
Det är sannerligen en konst att kunna ge folk negativ kritik för deras egna (i många fall) klantiga och oerhört dumdristiga handlingar. Är man känd så har väl det sina för och nackdelar? Kan man inte ta den negativa kritiken kanske man bör tänka över sin situation lite. Den negativa kritiken, med pseudonym avundsjuka uppkommer ofta när nån snuskigt rik och i de flestas ögon bortskämd person yttrar sina åsikter i skriftligt format om dagens kap och dagens lunchställe.
När den här personen glatt berättar om sin översvallande budget och fullkomligt basunerar ut priset på sina nya skor så höjs naturligtvis en del ögonbryn. Den stereotypa braten(Låt oss kalla dem det) har allt som oftast en hel liten skara av försvarsadvokater , även kallade groupies. Dessa tar naturligtvis skribenten i försvar och skyddar mot allt vad kritik heter. Och eftersom det nu handlar om personer med mycket pengar, är försvaret så klart: Du talar illa om braten, du är avundsjuk!
Är det så? Måste man vara avundsjuk för att ge någon negativ kritik? Är man offentlig är man ett offer för allas ögon. Och om man lever i en värld där inga dumheter existerar är man ganska naiv. Den så kallade Avundsjukan grundas alltså i att skribenten har mycket pengar, en pappa som inte sparar på krediterna. Kontokortet har , trots timmar av shopping varje dag, aldrig varit tomt. Personen går ut och in genom svindyra märkesaffärer varje dag och kommer hem, sätter sig vid datorn för att beskriva dagens kap för sina trogna bloggläsare. Dock nämns det aldrig något om det sociala livet utöver kändisskapet. Aldrig nämns vännerna och aldrig nämns familjen. Är det här verkligen äkta lycka , något att vara avundsjuk på?
Är världen verkligen så här ytlig? För om jag publicerade en bild på uteliggaren på stationen och någon slängde in en negativt klingande kommentar, skulle det också tyda på avundsjuka? För vem säger att denna man, fattig som han är, inte är den lyckligaste människan på jorden?
Visst, de flesta hade förmodligen inte tackat nej till ett par tusen extra i månaden, det hade inte varit fel för mig heller. Men det är ett annat kapitel. För mig kan lycka inte köpas. Till viss del kan den väl det, men äkta lycka, den jag har i min omgivning , i mina vänner, den kan inte köpas för några pengar. Och jag skulle aldrig vilja byta ut det här mot att ha obegränsad budget och att kunna hänga på Stureplan 24/7 .
När den här personen glatt berättar om sin översvallande budget och fullkomligt basunerar ut priset på sina nya skor så höjs naturligtvis en del ögonbryn. Den stereotypa braten(Låt oss kalla dem det) har allt som oftast en hel liten skara av försvarsadvokater , även kallade groupies. Dessa tar naturligtvis skribenten i försvar och skyddar mot allt vad kritik heter. Och eftersom det nu handlar om personer med mycket pengar, är försvaret så klart: Du talar illa om braten, du är avundsjuk!
Är det så? Måste man vara avundsjuk för att ge någon negativ kritik? Är man offentlig är man ett offer för allas ögon. Och om man lever i en värld där inga dumheter existerar är man ganska naiv. Den så kallade Avundsjukan grundas alltså i att skribenten har mycket pengar, en pappa som inte sparar på krediterna. Kontokortet har , trots timmar av shopping varje dag, aldrig varit tomt. Personen går ut och in genom svindyra märkesaffärer varje dag och kommer hem, sätter sig vid datorn för att beskriva dagens kap för sina trogna bloggläsare. Dock nämns det aldrig något om det sociala livet utöver kändisskapet. Aldrig nämns vännerna och aldrig nämns familjen. Är det här verkligen äkta lycka , något att vara avundsjuk på?
Är världen verkligen så här ytlig? För om jag publicerade en bild på uteliggaren på stationen och någon slängde in en negativt klingande kommentar, skulle det också tyda på avundsjuka? För vem säger att denna man, fattig som han är, inte är den lyckligaste människan på jorden?
Visst, de flesta hade förmodligen inte tackat nej till ett par tusen extra i månaden, det hade inte varit fel för mig heller. Men det är ett annat kapitel. För mig kan lycka inte köpas. Till viss del kan den väl det, men äkta lycka, den jag har i min omgivning , i mina vänner, den kan inte köpas för några pengar. Och jag skulle aldrig vilja byta ut det här mot att ha obegränsad budget och att kunna hänga på Stureplan 24/7 .
